Har känt ett tag att mitt liv ungefär står o balanserar på en kant till ett stup . det jag behövde var antingen en knuff neråt eller en hjälpande hand som drar mej tillbaka . Knuffen kom igår o jag slog i botten hårt...
Han har lämnat mej o den här gången förmodligen för alltid . Jag kommer fortsätta hoppas men vet inte om det kommer hjälpa den här gången .
Har en månad på mej nu att säga upp lägenheten . Sen flyttar jag hem till mamma . Just nu kommer jag nog flytta runt lite överallt orkar inte vara hemma .. det är inte mitt hem längre .

"hemmet är där kärleken finns" Så lägenheten i baronbacken är inte mitt hem längre det var vårat hem . Endast vårat inte hans eller mitt . Så jag klarar inte av att vara där . Jag tänker bara på honom ser honom överallt -

Så nu är mitt liv ännu mera tomt , Typ inga vänner , Inget jobb , Inget hem , Ingen pojkvän som kommer o kramar en när man kommer hem . Ingen som jag kan krama o pussa ihjäl o säga att man älskar den personen så himla mkt .

Tanken på tatueringen har kommit upp igen . Men jag vet inte känns drastiskt .

2 år 3 månader och 6 dagar höll det . Jag har älskat varje dag även fast vissa har varit svåra .
Känns lite som att det här var droppen för mitt psykiska nu kommer jag inte bli hel igen , inte bli mej själv igen .
Vet inte var jag ska ta vägen var jag ska vända mej .
Funderar på att försöka sjukskriva mej ett tag . Jag är inte stabil nog att börja på något nytt jobb . hur ska jag annars kunna hela mej själv . Reparera bli jag liksom .
Och hur ska allt gå utan Martin .Jag vill inte ens tänka tanken .
Hur ska jag ha råd att ta hand om alla djuren ...
vet inte vart jag ska .. känns som att jag lever en ständig flykt just nu .. från vad .. det vet jag nog inte ens själv . sorgen, mej själv, martin ??? Kanske alla 3 .

Just nu sitter jag hemma hos syrran .. Hon har precis åkt till östersund så jag är själv . jag vill inte vara själv . När tårarna kommer vill jag att någon ska komma o torka dom .. vill ha en axel att luta mej mot .
Vill ringa min allra bästa vän men det blir nog inte så bra eftersom att det är Martin . Tror inte att han kan trösta mej denna gången .

känslan av att ha förstört mitt förhållande med killen som jag verkligen älskar äter upp mej innifrån . Jag visste att det var på väg och jag hann inte rädda det . Varför ? Jag såg ju hur det var .. Jag såg i hans ögon vad han kände . Varför gjorde jag ingenting åt det . Någonting finns det alltid att göra.
Men nu är det försent...

Vart tar jag vägen nu ,? Någon skulle gärna få ringa o säga att jag ska komma till dom för att dom vill trösta men vem skulle det vara ?

Skulle nog kunna sitta här hela dagen o skriva ner mina tankar som ploppar upp . Men nee  .

I veckan ska jag nog åka o köpa mej en dator . Martins dator försvinner ju snart o jag måste ha en . Så det får bli en billigare bil o en dator ..

Martin jag älskar dej verkligen så mkt . Jag vet att du vet det o att det inte betyder någonting längre . Men jag älskar dej verkligen . Har gjort det sen dagen jag såg dej . . . och kommer fortsätta älska dej en lång tid framöver .

20070125 - 20090331